Människan, en huvudlös förvirrad kyckling!

Människan, en huvudlös förvirrad kyckling!

Då går man innerst inne och önskar att … jag hade hellre velat vara en ko, eller en koltrast, eller möjligen en chimpans!

På P1 kulturradion har det just gått en väldigt intressant tredelad serie som heter ”Människan & Maskinen” där Eric Schüldt samtalar med Per Johansson, doktor i det tvärvetenskapliga ämnet humanekologi. Ett riktigt bra program, där man känner hur det föds nya tankar och insikter medan man lyssnar. Utgångspunkten är det digitaliserade samhället och vad det gör med oss människor. Vilka ska vi bli i denna nya ”natur”? Ska vi styra datorn eller ska datorn styra oss? Vad är en människa i den digitaliserade världen?

Jag har tidigare pluggat filosofi och kulturvetenskap och därför fastnade jag särskilt för de passager som handlade om hur man kan se på detta med utgångspunkt hos filosofen Platon. Per Johanssons sätt att tala om framtiden gör mig oroad och vaknare. Den ”mjuka kulturen” och eftertanken som leder till vishet är omistliga för att bevara det mänskliga! Men så undanskuffade i dagens samhällsliv.

Här är ett kort utdrag ur två av avsnitten:

Den mätbara värld som [franske 1600-talsfilosofen] Descartes var med om att forma, har idag utvecklats till ett högteknologiskt samhälle. En kärleksrelation mellan människa och maskin. Där effektivisering, mekanisering och idag digitalisering har skapat ett enormt välstånd. Världen har blivit rik. Även om rikedomen kanske inte är jämnt fördelad. Hur skulle Platon reagera om han mötte den här världen? (..)

Hans [Platons] första fråga, kan jag tänka mig, skulle bli: Hur definierar ni människan?
Och då skulle han hitta vissa helt dominerande människouppfattningar (..). Framför allt skulle han hitta tre stycken (..):
Den mekaniska människan är den ”cartesianska maskinen”.
Den ekonomiska människan är en nyttomaximerande rationell aktör i en marknadsekonomi.
Den biologiska människan är en evolutionsprodukt, dvs ett automatiskt resultat av en flera miljoner år lång utvecklingsprocess.
De skulle helt dominera alla utbildningar, skulle han se (..)

Så skulle han inse, att ingen  av dessa vetenskaper (..) diskuterar det han skulle kallat vishet, eller en djupare insikt i tillvaron. Det finns inte! Däremot skulle han hitta det i det vi kallar för konst, litteratur, kultur i modern mening. Så skulle han bli väldigt förbryllad över hur underprioriterat det är i vårt samhälle, jämfört med de andra mer s.k. vetenskapliga synsätten.

(..) Så skulle han upptäcka att vi står inför en massa väldigt djupa, samtidigt praktiska och filosofiska problem, som har att göra med varför vi gör det vi gör. Med konsekvensen av allt vi har gjort. (..) miljöförstöring, klimatförändringar, ekonomiska trender, som verkar gå åt fanders.

Jag tror han skulle säga såhär:
Ni är jäkligt dåligt mentalt rustade för att möte de utmaningar ni själva har ställt till med!! Varken den här mekaniska, ekonomiska, eller biologiska människobilden rymmer några som helst verktyg för självreflektion!
Ni pratar om mjuka vetenskaper, ni pratar om kultur. Ni sorterar in det i ett särskilt fack. Men ni använder det inte!!

Jag tror Platon skulle säga:
Ni verkar helt förvirrade. Ni är som huvudlösa kycklingar. (..) Som fortfarande lever och har nån känsla av att nånting är väldigt fel, men ingen förmåga alls att göra någonting åt det!

(Vad skulle han rekommendera oss att göra?) (..)
Jag tror han skulle säga:
Först och främst måste ni bli medvetna! Just nu är ni inte medvetna. Ni vet bokstavligen inte vad ni gör!!

Då uppstår ju nästa fråga, hur blir vi det?
Man blir det inte genom att mäta. Man blir det inte genom att se världen runtomkring sig som ett objekt. Man blir det inte genom att se sig själv som ett isolerat subjekt, som har hela världens bekymmer på sina axlar.
Utan det krävs såna bortglömda färdigheter som introspektion, meditation, kontemplation. Fast inte i den moderna avsikten att koppla av och må bra. Utan i en sanningsökande avsikt. Att verkligen reflektera över vad det är man håller på med! Hur man ser på saker och ting.

—-

Han [Platon] satt inte och var nöjd heller. Han var snarare missnöjd! Han ville göra det bättre! Han ville hjälpa till att göra människor mera medvetna, klokare, på olika sätt. (..) Grejen är att han ville åstadkomma nånting.

Och om man reducerar (..) mänskliga existensen till välbefinnande, eller nåt liknande, att vila i sig själv, att ta dagen som den kommer… Då abdikerar man på sätt och vis från det mänskliga! … Då går man innerst inne och önskar att … jag hade hellre velat vara en ko, eller en koltrast, eller möjligen en chimpans! Men ingen människa, som MÅSTE göra saker, som MÅSTE åstadkomma saker, som känner KRAV på sig, som har en VILJA, som har AMBITIONER, som FANTISERAR om omöjliga saker. Nej, nej, nej… det vill jag inte veta av!

Men då tycker inte jag man är nån riktig människa! Då reducerar man sig.

—-

Nån evigt bra framtid finns inte. Men en strävan till nåt bättre kommer alltid att finnas!

Samtalet ovan, främst med tal av Per Johansson, är hämtad från programserien ”Människan & Maskinen” i Sveriges Radion P1, som sändes 5, 12 och 19 september 2012. (Transkriberat av mig.) Ska nog söka upp mer av Per Johansson. Och ämnet humanekologi verkar oerhört intressant.

Skriv en kommentar