Ilon Wikland – barnböcker jag minns 3

Ilon Wikland måste väl vara Sveriges mest kända och älskade barnboksillustratör? Delvis därför att hon gjorde teckningarna till så många av Astrid Lindgrens böcker, men också för hennes skicklighet och tilltalande, något nostalgiska bilder där det ”typiskt svenska” fångas så bra. Färggranna, tydliga, trevliga bilder med en bra känsla för hur barn lever och rör sig.

Nedanför är två uppslag ur en av min barndoms absoluta favoritböcker ”Visst kan Lotta cykla” av Astrid Lindgren och Ilon Wikland, (Rabén & Sjögren 1971).

Jag kan fortfarande få lust när något går emot mig att skrika – Blod på min födelsedag!! och tycka oproportionerligt synd om mig själv. Vet du inte vad jag menar, så läs boken ;-) Min mamma gav mig denna bok julen 1971 när jag var tre år gammal. Länge sen…

En anna Lotta-bok, ”Visst kan Lotta nästan allting”, av Astrid Lindgren och Ilon Wikland. (1977, min kopia Rabén & Sjögren 1989). Denna har jag dock köpt som vuxen på en loppis eftersom jag samlar på bilderböcker. Teckningarna i den här boken är lite lösare, med ännu mer skruvade perspektiv, tjockare linjer och lite enklare dekorerad.

Den här enkla lilla boken (ovan) är också en av min barndoms absoluta favoritböcker! Den söta ”Kjell och hans hamster”, av Ulf Schenkmanis och Ilon Wikland. Jag antar att en anledning till att jag tyckte om den är att den slutar med att alla barn i klassen ska försöka rita av hamstern och det tilltalade mig som gärna satt på rummet och ritade mycket! (Illustrationsförlaget 1972)

Det här är den äldsta boken jag har med bilder av Ilon Wikland och text Astrid Lindgren, ”Kajsa Kavat hjälper mormor”. Historien är charmig, men med tragiska undertoner, typiskt Astrid Lindgren tycker jag. Även den här boken kunde jag relatera till eftersom jag var ett mycket väluppfostrat barn, precis som Kajsa och hade en mormor som jag älskade högt. Jag läste den om och om igen.

Ilon Wikland stil är annorlunda i den här boken, lösare med tydliga penselstreck (gouache?) istället för svarta linjer och platta ytor. (1950, min kopia Rabén & Sjögren 1970.)

Boken här ovan fick jag av min mamma julen 1972, ”Barnens dag i Bullerbyn”. Gissar att nästan alla i min generation läst den eller någon annan av Bullerby-böckerna. Men jag undrar om de fortfarande blir lästa? Jag gissar att dagens barn får se så många Astrid Lindgren-filmer redan från den dag de kan sitta i en soffa att de tröttnar och inte vill läsa dem också. Boken har iallafall väldigt fina teckningar i svart med enstaka färginslag, jag gillar den stilen mycket. (Astrid Lindgren och Ilon Wikland 1966, min kopia Rabén & Sjögren 1970.)

Den här köpte jag nyligen på en loppis, ”Vår i Bullerbyn”. Här är bilderna en mix av figurer med svart outline och plattare färgytor blandat med naturalistsikt tecknade djur och natur. (Astrid Lindgren och Ilon Wikland 1965, denna kopia Rabén & Sjögren 1990.)

Den här minns jag inte, men på insidan står att jag fick den av mina farföräldrar på min 4-årsdag. ”Magnus hade en ekorre”, av Hans Peterson och Ilon Wikland, Rabén & Sjögren 1967. Bilderna är målade i akvarellfärg.

Den här däremot har jag köpt själv till vår son och den är riktigt bra kapitelläsning för små barn som vill ha nåt mer än bara bilder. ”(Mera) Godnattsagor om Anders, nästan 4”, text av Kerstin Thorvall, Rabén & Sjögren 1974, denna kopia från 1993. Omslag och bilder Ilon Wikland.

Detta var några av alla mina Ilon Wikland-böcker, jag fortsätter att köpa fler när jag stöter på dem på olika loppisar!

2 tankar på “Ilon Wikland – barnböcker jag minns 3

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.