Jag älskar gamla utsnidade änglar från ”medeltiden”. Särskilt när de inte är söta och rara, utan snarare lite mänskligt småfula och roliga. Men ändå är de ett upphöjt väsen, något annat.
Dessutom beundrar jag själva hantverket enormt, det är så skickligt gjort och de har funnits där i kyrkan så många hundra år. Det gör mig ödmjuk inför tidens gång.
I Kalmar domkyrka var det en ovanligt sur liten ängel, helt oemotståndlig. Och flera änglar som nästan mer liknar en sjöjungfru. Över huvud taget var det ovanligt mycket änglar i den vackra kyrkan. Trevligt!
(Ursäkta suddiga mobilfoton…)
